Vad vet du dom geparden?

Gepard är det snabbaste landlevande djuret. Enligt Guiness Rekordbok har den bevisat sprungit i km/h. Det finns källor som påstår att den kommit upp i hastigheter på över 120 km/h, men dessa är inte bekräftade.

Gepard – ett ganska litet stort kattdjur

Geparden brukar talas om som ett av de stora kattdjuren, tillsammans med lejon, leopard, tiger, jaguar, puma och snöleopard. Men för att vara en stor katt, så är den ganska liten. Den långa smäckra kroppen är lätt, vilket naturligtvis är en förutsättning för att den ska kunna komma upp i så höga hastigheter.

Honor brukar väga 35–40 kg och hanar 40–45 kg. Jämfört med de andra stora katterna är detta ganska lite, till exempel väger en vuxen leopard normalt sett mellan 40 och 70 kg, en jaguar mellan 55 och 95 kg, ett lejon mellan 130 och 200 kg och en Bengalisk tiger mellan 140 och 220 kg.

Till skillnad från de andra stora kattdjuren kan geparden inte ryta. På grund av sin storlek och det faktum att de inte kan ryta så är det omdebatterat om de just ska klassas som tillhörande de stora kattdjuren.

Det snabbaste landlevande djuret

Geparden är mest känd för sin snabbhet, som också är dess största styrka. Accelerationen är explosiv, den accelererar från stillastående till 100 km/h på bara tre sekunder. Säkra uppgifter gör gällande att geparders topphastighet har uppmätts till över 100 km/h, en del hävdar att de kan springa så snabbt som 120 km/h men detta har aldrig bekräftats.

Den enorma snabbheten byggs upp genom att den långa smala kroppen fungerar nästan som en gummisnodd i samarbete med de långa och starka benen. Med sina bakben trycker geparden sig iväg med enorm kraft och drar sedan in dem långt in under kroppen som böjer ihop sig kraftigt och skapar en enorm kraft i varje efterföljande språng.

Förmågan att trycka ihop sin kropp och skapa en katapultkraft ger en enorm utväxling och en enorm energi framåt i varje steg. Denna stora kraftiga rörelse gör dock också att lungorna trycks ihop i varje steg och snabbheten kommer till priset av att geparden har en mycket dålig uthållighet.

Vid jakt behöver den smyga sig nära inpå sitt byte för att sedan med en snabb, explosiv, acceleration, fälla sitt byte med en kort jakt. Lyckas inte jakten på ett par sekunder är den misslyckad. Sin snabbhet till trots misslyckas geparden minst lika ofta med sin jakt som den lyckas. I genomsnitt fäller en gepard sitt byte vid 40–50 % av jaktförsöken.

Den är inte stor nog att jaga stora antiloper som gnu, zebra, topi och vattenbock även om den kan ta ungdjur av dessa arter. Oftast jagar den små antiloper som Thomsons gasell, dik dik, duiker, springbok och impala. De jagar även ibland harar och fåglar.

Geparder lever ensamma eller i små grupper

Geparder är inte flockdjur men de är inte helt och hållet eremiter heller. Honor tenderar att leva för sig själva, eller med sina ungar tills de blir stora nog för att klara sig själva. Hanar lever ofta i små grupper om 2–3 djur.

Eftersom de är mindre än konkurrerande rovdjur som leopard, hyena och lejon är geparden ofta mån om att ha bra översikt över sin omgivning och de gillar därför områden med öppen savann och de ligger ofta på små kullar där de kan hålla utkik. I vissa områden, som till exempel Serengeti, klättrar de ibland upp på safarijeepar och lägger sig på taket för att hålla utkik. De äter ofta sina byten direkt efter att de fällt dem eftersom det alltid finns en stor risk att ett större rovdjur tar deras byte. Om lejon, hyena eller leopard bestämmer sig för att ta bytet kan geparden inte göra något annat än att lämna bytet.

De lever i ett flertal länder i Afrika söder om Sahara, det finns även små populationer i Nordafrika (primärt i södra Algeriet) och i Iran. De länder där geparden är vanligast är Namibia, Botswana, (nordligaste) Sydafrika, Tanzania och Kenya. Den finns även i safariparker i Zambia, Mocambique och Zimbabwe men här är den ganska ovanlig och svår att se.