Efter den morgonen längtar jag alltid tillbaka till Afrika

Good Morning! Det är tidig morgon och jag väcks av en mild stämma och en dov knackning på dörren. Mina ögon försöker fortfarande anpassa sig till mörkret medan jag tar mig upp ur sängen och fumlande samlar ihop mina saker. Kikare, kamera och solskyddsfaktor. Jag känner den välbekanta spänningen i kroppen. Det6 är verkligen något speciellt att känna den kyliga afrikanska morgonluften i gryningen. Daggen börjar släppa samtidigt som solen går upp. Vår grupp möts upp för en snabb kopp kaffe på lodgens terrass. Nedanför oss sträcker savannen ut sig. Jag fastnar en stund i mina tankar. När tog jag mig senast tid att bara njuta av en soluppgång? Kanske är det just här jag behöver vara, i södra Afrikas öppna vidder, för att kunna stanna en stund och bara njuta av ögonblicket.

Med våra specialanpassade safaribilar tar vi oss ut i vildmarken, än är det inte riktigt ljust och vi spejar efter nattaktiva djur. Där springer en öronhund snabbt förbi, ett av Afrikas sötaste hunddjur. Vi har börjat vår safari. Vi befinner oss i Damaraland, Namibia, ett område mest känt för sina ökenanpassade elefanter. Vi hoppas naturligtvis på ett möte med dem. Men som alltid på safari krävs det lite tur och skicklighet för att hitta djuren. En flock sågs senast igår, men mycket kan hända under natten och med en yta på över 3 000 km2 så kan elefanterna tagits sig långt ifrån där de senast setts.

Vi kör över torr sand, över torra flodbäddar, det är knappt någon väg att prata om. Utspritt här och där finner vi vackra oryxantilop, kuduantiloper, de med vackra spiralformade hornen, och även schakaler som letar föda stöter vi på. Vår guide berättar om Anaträden, ett av elefanternas favoritträd och plötsligt ser vi grenar röra på sig och grå siluetter skymtas däremellan.  Leendet kommer automatiskt. Vi har hittat en flock med dessa väldigt speciella elefanter. Det finns enbart två kända populationer av ökenanpassade elefanter, de har mindre kroppar och mindre fötter än afrikanska savannelefant för att klara av att leva i ett landskap med ytterst lite vatten. Elefanter har dålig syn men utmärkt hörsel. Medan vi bara sitter och njuter av vårt möte kan vi se hur elefanterna öppnar sina stora öron mot varandra, de lyssnar. Elefanter kan kommunicera med varandra på så låg frekvens att vi människor inte kan höra.  Det är fascinerande att se på dem.

I stillhet spenderar vi morgonen med elefanterna, ingen vill lämna dem. Vilket privilegium att få komma dessa giganter så nära, se deras värld och för en liten stund vara del av den.  Mötet ger eftertänksamhet och tacksamhet. Att dessa vildmarker fortfarande finns och vi kan få besöka den!

Morgonen övergår till dag och det är dags att ta sig hemåt mot lodgen. Medan vi kör vänder jag mig och tar mig en sista lång titt bakåt. De väldiga kropparna blir ett med buskagen igen och jag blir varm i kroppen. Jag är rörd hela vägen in till själen. Mitt första möte med vilda elefanter och Afrikas vildmark. Vad kan toppa detta! Där och då blev jag biten av Afrikabacillen, den där bacillen som får mig att längta tillbaka till den väldiga kontinenten och när jag tänker på mötet denna morgon så kommer leendet tillbaka.

/Maria, African Tours & Safaris